Ett mysterium

Idag låg jag på sängen och tittade på TV. När jag tittade upp ut genom fönstret såg jag flera luftballonger segla förbi. Det var väldigt vackert och rofyllt, trots att det såg lite skrämmande (kanske också lite spöklikt) ut då de åkte ut och in ur de låga molnen.

 

Igår var jag på en av de vackraste konserterna i Borgå Domkyrka jag någonsin upplevt. Lumen Valo. Jag skulle ha kunnat sitta där hur länge som helst och lyssnat. De sjöng inte O Magnum Mysterium igår för det är väl egentligen en julsång, men det är ändå en av de vackraste låtarna jag vet och Lumen Valo gör den så vackert. Och världen är just nu för mig bara ett enda stort mysterium. 

Publicerad igår kl. 21:38

En bra morgon

Det är tisdagmorgon och jag är inte på jättedåligt humör. Alltså, jag är alltid lite på dåligt humör för världen och samhället och Finland gör mig så ledsen så ofta, men sådär överlag skulle jag säga att mitt allmänna humör idag är riktigt bra. Det känns faktiskt lite konstigt. Men skönt också på ett sätt. Igår hade jag inte en lika bra morgon för jag brukar laga ekohavregrynsgröt varje morgon i mikron men igår glömde jag att lägga i vatten så jag satt bara havregryn att värmas och värmda blev de åtminstone, så pass mycket att havregrynshögen förvandlades till en svart stenklump och min lägenhet förvandlades för en sekund till något som mest påminde om rökeffekten på någon stor rockkonsert. Men efter att ha vädrat en massa och lämnat fram en stor tallrik full av vinäger (för att jag läste på internet att en tallrik med ättika tar bort röklukt men jag hade ingen ättika hemma så jag satt vinäger istället och tänkte att det säkert funkkar lika bra) så luktar min lägenhet ingen rök alls idag mer. Bara lite vinäger. Men det är okej. Jag blev bara lite rädd och så. 

Nästa vecka är en vecka av nya saker. Jag har min sista jobbdag på söndag och på måndag börjar mina pedagogikstudier. Jag hoppas verkligen att jag kan hålla i min positiva attityd tills dess, jag vet att jag bara förstör för mig själv genom att vara negativ. 

Men nu ska jag gå till jobbet. Onsdag och torsdag är jag ledig, det ska bli väldigt skönt. Har en massa att läsa för den kurs jag gör över sommaren så jag hoppas jag får lite läst. Den här låten älskar jag.

Publicerad 23.08.2016 kl. 09:04

Rutin

Den här veckan har igen gått jätte snabbt. Jag var ledig onsdag och torsdag, då tränade jag och träffade två av världens finaste personer, min guddotter och hennes mamma. Sedan på torsdag kväll deltog jag med ett fint gäng i Art goes Kapakka Kuorojen kierros och vi sjöng både på Domkyrkans trappor och sedan på Zetor och på Manala i Tölö och det var jätte roligt och publiken älskade oss. Sedan hoppade jag dock över efterfesten och åkte istället hem för att jag hade jobb nästa dag. Ända var jag hemma först halv ett ochvar ganska trött på jobbet igår, men vi hade sommarfest på jobbet efter arbetsdagen och det var så fint och stämningsfullt. Jag kan inte förstå att jag bara jobbar en vecka till och så är sommaren slut och studierna börjar igen. Nu jobbar jag hela veckoslutet också så det kommer att gå snabbt.

På nåt sätt tycker jag om att börja studera igen, det där med att veckorna blir mer regelbundna och att jag är ledig varje veckoslut till exempel. Det kommer vara skönt. Å andra sidan kommer mina dagar inte alls vara regelbundna. Någon dag i veckan har jag föreläsning 8-10, andra dagar 8-16, någon tredje dag 14-18, ibland 12-16 och så vidare. Det krävs så otroligt mycket självdisciplin för att till exempel stiga upp samma tid varje dag och det som är jätte viktigt för mig är att se till att äta samma tider varje dag men det är ju typ helt omöjligt när dagarna ser ut så där. 

Sedan hoppas jag ju också att jag ska bli en aktivare bloggare igen. Sommaren har varit en liten kurva neråt på det sättet, men å andra sidan har jag haft 1000 andra saker att tänka på. Jag är väl också en sådan där period-människa att jag gör allt i avsnitt. Som att träna till exempel. Eller att skriva och blogga. Ibland så kan jag inte leva om jag inte får skriva några sidor per dag, men ibland vill jag inte skriva överhuvudtaget. Då läser jag massor istället. Ibland blir jag så exalterad av att träna, som nu då jag bara längtar tills jag får gå till gymmet ikväll, men vissa perioder vill jag inte alls. Då ligger jag hemma och äter godis istället. Men det är inte så tokigt det heller :) 

Publicerad 20.08.2016 kl. 08:51

Träningen....

Idag har jag en ledig dag och ska snart gå iväg till gymmet. Jag är så stolt över mig själv att jag tagit mig i kragen med det, och att jag inte är så hemskt mycket sämre än när jag senast var där för tre månader sedan. Dessutom har jag gått upp bara 300 gram sedan jag senast var där i maj (jag har inte en våg hemma utan väger mig bara på gymmet) så det är ju skönt också.

Men sedan kan jag ju också vara ärlig och säga att inte är jag någon stark människa inte. Den största träningen på gymmet gör jag när jag försöker lyfta bort de vikter som de som tränat innan mig lämnat kvar. Typ 6 x 20kg:s vikter eller nåt liknande. Ofta går det till så här: Jag stannar framför maskinen och inser igen vilket jobb det kommer bli för mig att få bort alla de där jäkla vikterna. Jag tar tag i den första och har världens struggle med att få den ner på golvet utan att fälla den. Senast vid den tredje eller fjärde kommer någon (ofta en stor stark man) fram och ser lite road ut och frågar om han får hjälpa. Jag säger att det är ju lite pinsamt men gärna. Så hjälper han och säger att det inte alls är pinsamt utan alla ska få träna på sin nivå.

Och det är väl det som gör att jag vågar gå dit tillbaka, att det inte förväntas att man är världens starkaste, istället får jag lyfta mina små vikter utan att någon tycker jag är kass. Fast jag ju är det. Eller svag i alla fall.

 

Publicerad 17.08.2016 kl. 09:10

Att överleva

Jag har varit en drömkund för mitt gym denna sommar: Jag har betalat fullt medlemspris men inte besökt stället en enda gång på över tre månader. Igår gick jag ändå dit och det var skönt. Jag hoppas jag tar tag i det nu och går dit igen varannan eller var tredje kväll som jag gjorde innan jag tog träningspaus. 

I övrigt har jag den här veckan haft en ledig dag i Helsingfors där jag träffade en fin vän för spontanmiddag och två glas vin, jag har varit på min fina fina körs sommarfest, idag efter jobbet mötte jag upp en annan vän för en kopp te och så har jag jobbat. Och läst. Och jobbat och läst. 

Och jag inser igen en gång att jag går på reservbatterier, och jag får lite panik då jag inser att jag före julen inte kommer ha några lediga dagar nästan alls, jag kommer inte kunna ladda utan nu kör jag redan på det sista jag har. Det kommer att vara en massa studier, så mycket att jag inte riktigt vet om jag kommer klara det, men det kommer också att vara värt det när jag sedan förhoppningsvis nästa höst börjar bli färdig, och blir det så har jag gjort fem års studier på tre år. Det skulle vara så fint och jag måste tänka att det är värt det för att stå ut. Samtidigt är det för j-vligt att tänka på min livssituation som något jag måste stå ut med. Jag vill ju så gärna att mitt liv ska vara något jag kan njuta av. Jag är bara själv så urdålig på att balansera. Och det finns ju en del i mig som också är otålig, som bara vill göra nu och få allting gjort. Och det får jag i alla fall lite lite energi av. Och mycket energi får jag av alla vänner jag träffar såklart. Och av att ta mig ut och göra saker också mellan allt jobbande och läsande.

Att inte bara överleva, utan att leva. Det är en stor skillnad mellan dem tror jag. Jag tror att jag måste börja överleva lite mindre och leva lite mer. 

Publicerad 14.08.2016 kl. 20:28

Tompkins Square Park och stunderna i livet

Den här dagen har jag beslutat mig för att ta en lång promenad i New York. Det har varit hett hela sommaren men nu är det äntligen en lite svalare dag. Hon är lite på ett år gammal och efter att ha lekt en stund i Tompkins Square Park somnar hon ganska snabbt. Det kommer in ett åskväder medan jag ännu går i parken och snart ösregnar det. Jag är inte rädd för nästan något annat på samma sätt som jag är rädd för åska. Men när jag är där med henne slår ju någon slags vettig överlevnadsinstinkt in. Jag går snabbt över gatan där jag ser en restaurang som har ett litet tak ovanför ingången. Till min stora glädje ser jag att de har stängt för inventarie just den här dagen så jag ställer mig där för att vänta ut stormen. Det forsar på gatorna och de gula taxibilarna har regn upp till dörrarna.

De här två senaste åren har varit innehållsrika och stundvis riktigt riktigt kämpiga. Det har hänt mycket i mitt liv och jag har studerat över 160 studiepoäng på två år samtidigt som jag jobbat med olika saker och försökt hinna med alla mina kära hobbyn. Jag funderade en gång hur man riktigt ska klara av allting och fick ett jättebra tips, och det är att tänka på allt som ska göras i små små bitar. Jag har ibland haft dagar med föreläsningar från 8-18 och efter det skyndat vidare för att sjunga hela kvällen, och då sa någon att fast det i ditt huvud känns som att gör allting samtidigt så lever du bara en sekund per gång. Du behöver aldrig sitta på flera föreläsningar eller möten samtidigt, du behöver aldrig skriva skolarbeten eller sjunga samtidigt, utan du gör allting, en sak efter en annan. Och det hjälper mig så mycket att tänka så här.

I Finland har jag blivit van vid att en storm går över ganska snabbt, det är ofta frågan om en skur. Men den här stormen tog aldrig slut. Jag står utanför den här restaurangen länge och ibland då lilla hon vaknar av hur det åskar och håller på, lyfter jag upp henne och håller om henne och sjunger för henne tills hon somnade om. När jag står där insåg jag att jag inte ätit lunch och det är redan ganska sen eftermiddag. Nästan genast efter att jag tänker det här öppnas dörren till restaurangen och en man kommer ut och säger att de som jobbar där inne har sett att jag stått där så länge och väntat att de nu ville komma ut och ge mig ett kex. Och det var det största och godaste kexet jag någonsin fått. Det var ett sådant där himmelst double chocolatechipcookie med cream cheese i mitten och just där jag står hungrig i åskan någonstans på Manhattan är det här det finaste någon kunde göra för mig.

Och jag pratar med mannen en stund och jag frågar om hur han trivs med att bo i New York och om han inte tycker att staden är för stor. Och han säger att visst är den stor, men att man ju aldrig är i hela staden samtidigt utan staden är ju uppbyggd av små gator och små parker och små områden som nästan blir som egna byar. Och att tänka på New York som en stor stad som egentligen bara består av många små byar gör den så mycket lättare att hantera.

Och jag tänker att livet består av många små stunder och många små byar och många små detaljer som man lätt kan hantera och ta tag i en och en. Och man behöver aldrig klara av mer än en stund i taget och man behöver aldrig gå ner längs flera gator samtidigt. Men sedan i efterhand, när man ser hur alla små stunder och små situationer blivit till stora händelser, då kan man sätta sig ner, äta en enorm creamcheesecookie och fundera på hur otroligt mycket man egentligen klarar av (och hur otroligt många fina människor man stöter på på vägen).

(Och så gör Mumford & Sons en låt som heter Tompkins Square Park och så tänker man att det är ju just så där det känns.)

Publicerad 09.08.2016 kl. 21:31

Den bästa nya musiken våren 2016

Det börjar nästan bli tradition för mig att göra en spellista av den bästa nya musiken med ett halvtårs mellanrum, efter att i ett inlägg ha presenterat min egen top 10 av all ny musik som kommit ut. Eftersom det börjar bli lite höstigt där ute finns det ju inget bättre än att stanna inne, tända ljus, mysa och lyssna på musik. Och fastän jag säger det själv brukar jag ju tycka att mina spellistor passar speciellt bra till detta syfte.

För att på något sätt avgränsa vilken musik jag tar upp här bland all fantastisk ny musik som publiceras varje dag så tar jag bara upp artister och band som publicerat hela album under den första delen av 2016.

Så här är alltså mina tio favoritalbum av all musik som publicerats hittills i år:

1. Chairlift - Moth

Jag är inte överförtjust i det här bandet, trots att jag lyssnat på deras musik redan i flera år. Det nya albumet Moth är inte heller felfritt, trots att intro-låten Look up (som dessvärre är endast två minuter lång) är det. Ren perfektion. Låten Crying In Public och singeln Ch-ching är också riktigt bra. Något lite mer än det där vanliga stuket helt enkelt. Men sedan är jag ju ändå en sådan som vill ha min musik ganska ren, alltså annorlunda musik som är annorlunda bara för att vara det tycker jag inte om. Men gör man bra pop på ett eget lite smålustigt sätt men ändå stilrent går det hem hos mig och det gör Chairlift, i alla fall dessa tre låtar. Och texterna, som är så viktiga för mig, är också en solklar styrka hos Chairlift. Och så visar det sig att min favorit, Look up, inte finns på Youtube men jag har lagt till den i Spotifyspellistan som finns längst ner i inlägget. 

 

2. All Saints - Red Flag

Vem i min ålder har inte växt upp med att lyssna på All Saints? Deras låt Never ever var en av mina favoriter då jag växte upp. Nu har de återförenats och gjort ett album som verkligen är bra. Jag vet inte om det är förvånande eller inte, men musiken är ren, låter välproducerad och känns lite som lyxiga tyger mot kroppen. Det är en konstig känsla i många låtar som jag inte riktigt kan lägga fingret på, den kanske är melankolisk eller så är den bara lite svåråtkommlig, men jag gillar det. Min favorit är helt klart Tribal, men jag gillar också titellåten Red Flag och This Is A War.

 

3. Anouk - Queen for a day

Här har vi nostalgitripp nummer två. Ni kommer säkert ihåg Anouk som på 90-talet stod och gnällde om hur hon aldrig kommer bli någons fru? Det var ord och inga visor det, men nu har hon definitivt blivit äldre och lite mjukare och hennes nya album Queen for a day är ganska intressant. I alla fall är det milslängder från vad hon gjorde tidigare. Det här är inte arg poprock, utan lite mer funkigt, poppigt och faktiskt lite 80-tals vibbar får jag. Men jag tycker om artister som vågar leka med olika stilar, som utvecklas och gör lite olika sorters musik. Mina favoritlåtar från albumet är Be My Baby och We Are, refrängerna är riktigt fina.

 

 

4. Dan + Shay - Obsessed

Efter min tid i Colorado har jag lyssnat på musik som tar mig tillbaka. Det är folk, country, amerikansk pop... och Dan + Shay är ett riktigt typiskt band som jag fallit för. Deras första album, Where it all began, lyssnade jag slut och nu har deras andra kommit. Det är inte nödvändigtvis precis lika lyssnarvänligt som det första, men även detta nya album har sina stunder och de är verkligen de perfekta låtarna för sommarregn. Min absoluta favorit är Already ready, men också All Nighter och titelspåret Obsessed går bra att lyssna på. Överlag är det väldigt amerikanskt, väldigt sött, väldigt tryggt och väldigt ofarligt.

 

5. Jack Garratt - Phase

Jag vet inte vad jag ska skriva om det här albumet för att ge det rättvisa. Det är något riktigt finurligt och annorlunda med den här musiken som det igen är svårt för mig att sätta fingret på. Men det måste handla om hur han mixar stilar som jazz, elektronisk pop och melodisk instrumental musik till en blandning som jag inte vet vad jag ska kalla. Han avslutar inte i rena ackord utan lämnar dem på hälft precis på det sättet jag älskar. Det finns också något rytmiskt som inte är det typiska utan han leker, både i instrumenten och sången och det gör att låtarna känns svåra, kanske också svåråtkomliga. Men det gör inte något, för när man når fram och kommer in i det finns det ingen väg ut. Texterna fångar mig varje gång och är inte alls självklara utan där finns många olika tolkningsmöjligheter. Låtarna Weathered och Breathe Life måste höra till de finaste det här året. Det måste de. När jag hörde dem första gången bara skrattade jag för de är så fantastiska.Och jag lägger till den på den här listan även fast de släpptes som singlar redan förra året. Andra bra låtar värda att lyssna på är Falling, Water och Worry.

 

6. Little Big Town - Wanderlust

Det här albumet har kanske kommit till som ett resultat av årets mest otippade kollaboration. Little Big Town, ett amerikanskt popcountryband som jag älskar av hela mitt hjärta och lyssnar på varje dag, gjorde albumet med Pharell Williams som producent. Resultatet är något som låter som karibisk och funkig countrypop och jag tycker inte alls det är dåligt. För Little Big Town har albumet mer varit ett roligt experiment än ett seriöst albumsläpp, men jag tycker musiken håller jätte hög klass. Det är nästan lite sorgligt att albumet bara har åtta låtar. Jag tycker allt som Pharell Williams gör blir både bra och intressant. Till en början kan det mesta låta väldigt simpelt, men ofta är det ju så att det inte är svårt alls att göra musik helt för invecklat och speciellt samtidigt som det krävs en enorm talang för att göra något som samtidigt är enkelt men ändå nyskapande och gångbart. Där har de lyckats fint. Mina favoriter från skivan är Willpower och The Boat. Eftersom albumet inte släppts med stora marknadsföringskrafter utan lite mer anonymt utanför den stora radarn finns inte alla låtar på Youtube. Här kommer dock The Boat och One of Those Days.

 

7. Brothers Osborne - Pawn Shop 

Det här bandet gör härlig musik. Mycket mer än det vet jag inte mer om dem. Låten Stay A Little Longer kom ut redan 2015 och måste ha varit en av det årets bästa låtar. Dessutom innehåller låten 2000-talets kanske finaste gitarrsolo i slutet av låten. (Säger jag som vet absolut ingenting om gitarrsolon.) Albumet är också stämningsskapande på det där helt speciella amerikanska sättet och den nysläppta singeln, låten 21 Summer, är en av mina favoritlåtar just nu. Så även Heart Shaped Locket (som inte finns på Youtube).

 

8. The 1975 - I like it when you sleep, for you are so beautiful yet so unaware of it

Det finns väl inte en människa som längre missat det här bandet. Deras första album drog mattan under mina fötter och gjorde mig till en bättre och helare människa. Därför är kanske deras nya album en liten besvikelse för mig. Alltså, det är fantastiskt, på alla sätt som ett album kan vara och musiken är helt perfekt på det där sättet som bara musik kan vara, men det är absolut inget nytt. Det drog inte mattan under mina fötter igen och det är lite synd för jag älskar när det händer. Men samma styrkor finns kvar: Texterna. Melodin. Fantastisk musik men det väcker ändå bara en dämpad (om än nöjd) reaktion hos mig. Nu finns inte igen min favoritlåt If I Believe You på Youtube men här är min nästa favorit istället:

 

9. Post Monroe - Post Monroe EP

Post Monroe är ett nytt, ännu okänt, countryband som under sommaren publicerade en första EP. På EP:n finns fyra låtar som, tja, är rent utsagt tråkiga. Men orsaken till att bandet ändå finns på den här listan är låten Halfhearted som är det perfektaste countrypoppet som gjorts! Jag blir så glad när människor följer recept och lyckas helt och hållet. Tre stämmor i äkta countryharmonier, en vers som nästan är bättre än refrängen, finurliga och catchiga ord och om det ännu blir värmebölja är det här låten alla borde köra till klädda i jeansshorts, solglasögon och nedvävade fönster med vinden i håret. Fun fact: Jag fick fråga min pojkvän vad de egentligen sjunger i en mening i refrängen för jag förstod faktiskt inte och då är det ju så svårt att sjunga med.

 

10. Charles Kelley - The Driver 

Ja hörni. Mitt första pris för bästa album under första halvan av 2016 går i år till Charles Kelley. Ni som känner mig vet att Lady Antebellum är ett av mina favoritband. Charles Kelley är den otroligt duktiga och charmiga sångaren från det bandet som gav ut sin soloskiva i början av året. Singeln The Driver är så fin, Leaving Nashville är ett bevis på Charles Kelleys otroliga storytelling förmåga (något jag uppskattar i alla hans texter) men orsaken till att Charles Kelleys album är nummer 1 är låten Dancing around the truth som är årets bästa låt. Grattis och njut. Eftersom jag älskar att titta på Charles Kelley när han uppträder eftersom jag tycker hela hans kropp är hans musik, det syns så bra på honom att han älskar vad han gör, kommer här Live-versioner av ett par av låtarna. 

Alltså lyssna på den här. Aaaaah.

Det var mina 10 favoriter. Höstens nya album verkar bli ännu bättre då det är så många fina artister (både gamla och nya bekantskaper) som kommer publicera så jag ser fram emot att skriva ett likadant inlägg igen i december. 

Min vana trogen har jag gjort en spellista av musik från dessa album (låtar jag talat om i inlägget och andra jag gillat från samma album) och så har jag fyllt på spellistan med några andra låtar som har funnits på min blogg tidigare i år så att den blev lite längre.

Spellistan heter Ragnar och finns här, sätt på shuffle och njut:

 

 

Publicerad 05.08.2016 kl. 20:29

Bostadsmässan

Igår åkte jag med min pappa på en roadtrip upp till Seinäjoki. Vi startade strax innan 11 från Borgå och med en lunchpaus var vi framme i Seinäjoki strax efter 15.30. Det ösregnade hela vägen och det ösregnade på Bostadsmässan. Jag gick och tittade på egnahemshus som faktiskt var riktigt fina, oh så jag längtar efter att en dag ha ett eget hem att inreda från scratch. Mycket inspiration i hemmen helt enkelt. Vi åkte tillbaka då mässan stängt men istället för att ta motorvägen hela vägen åkte vi istället längs små vägar och det var faktiskt lite magiskt att åka omkring i kvällsfinland efter att det ösregnat hela dagen. Vi stannade och åt middag i Ruovesi där Runeberg också bodde ett år. Där fanns bland annat Runebergs källa och ett hus man tror att en man som fungerat som inspiration till Runebergs karaktär Fänrik Stål bott i. Ruovesi med en liten gästhamn var verkligen en liten söt stad som en sommardag säkert är jätte fin att besöka. Vi åkte förbi Tavastehus som jag också tycker mycket om. Dit kunde jag åka någon gång på dagsutfärd också. Jag var hemma ungefär 23.30 och somnade direkt. Idag ska jag städa, tvätta golv och sedan lägga min nyskurade matta på den, sedan borde jag stryka, tvätta, handla och läsa en massa jag har att läsa för en kurs jag gör över sommaren. Imorgon jobb igen.

Några bilder från roadtripen igår, den här första är min favorit från bostadsmässan:

 

 

 

 

Ruovesi:

 

 

 

 

 

 

Publicerad 05.08.2016 kl. 10:37

Roadtrip och tomater

Jag är hemma hos mina föräldrar igen, kom hit för att hjälpa min syster att steka biffar av gäddfile. Gott blev det. 

Nu bloggar jag på telefonen och det är inte så jätte lätt tycker jag så det här blir bara en kort uppdatering:

Igår åkte jag en sväng in till Helsingfors för att lämna tillbaka en bok på unis bibliotek som var försenad och jag hade använt alla mina förnyelser så jag var tvungen att åka in och lämna in den. Som tur kom vi överens med en så fin vän att träffas i samband med det här så vi åt middag på Kiila och fick prata av oss. Det är som guld för mig att få prata av mig med henne. Det är mer en guld. Om det är något jag önskar är att alla i världen skulle få ha en vän som hon. Och som alla mina vänner. Jag är privilegierad då det kommer till det.  Jag hade på förhand köpt en bussbiljett hem till Borgå. Den kostade en euro. Tänk. Det är billigare för mig att åka hem till Borgå än att åka en resa kollektivt inom Helsingfors. 

Imorgon åker jag på roadtrip till bostadsmässan i Seinäjoki. Varje gång jag varit på bostadsmässan har jag blivit lite besviken då jag tyckt att alla hus och lägenheter varit otroligt ocharmiga, nästan förskräckliga. Får se hur det är i år. Jag är mer intresserad av att se vägen till Seinäjoki, det är länge sen jag åkt bil i Finland någon annanstans än mellan Borgå och Helsingfors.

Detta är en bild från min födelsedag i maj. Fick en så fin tomatplanta som jag var så stolt över. Jag hade den på min terrass och den var min ögonsten. Någon dag senare hade fåglar ätit upp nästan alla tomater då jag kom hem från jobbet, min terrass var fylld av tomatrester och mosade tomater. Nästa dag kom det ett ösregn som förstörde det sista av det som var kvar. Och den dagen beslöt jag att aldrig mer ha tomater på min terrass för det är dömt att misslyckas.

.

 

 

Publicerad 03.08.2016 kl. 21:58

Ny månad

Jag tycker så otroligt mycket om när det är måndagen den första augusti. Det finns en sida i mig som gillar när det är ordning och reda. Som när en ny månad börjar en måndag, en ny månad börjar alltså samtidigt som en ny vecka. Alla självhjälpsgudar där ute i universum måste jublar helt säkert i kör med mig, för när är det egentligen ett bättre tillfälle att ta tag i sitt liv än på en måndag som för många varit första arbetsdagen efter semestern och dessutom är första dagen på en ny månad?

Jag blir lite nyfiken på hur andra tar tag i sitt liv. Jag är egentligen ganska lat när det kommer till sådant där. Mycket sämre än jag skulle vilja erkänna då jag ändå tycker om att filosofera om livet och livets möjligheter. Jag har till exempel aldrig någonsin gjort en visionboard även fast jag vet att många gör det. Men jag har ju mitt skrivande, och för mig själv skriver jag i hemlighet ner mycket jag drömmer om och vill jobba för (och jobba med, för den delen). Jag tror att mitt största problem är att jag är så otroligt realistisk i mitt drömmande. Jag tror att mina drömmar (alltså mitt liv) skulle bli lite häftigare om jag tillät mig att vara lite orealistisk nu och då, våga drömma också om sådant som kanske inte går att uppnå direkt imorgon (men vem säger egentligen att drömmar, hur fina och stora de än är, måste ta jätte lång tid?)

Samtidigt är jag lite allergisk för att man måste sikta så högt, ibland är det inte alls stora saker jag skriver ner som mål och drömmar. Ibland är det till exempel bara att jag ska klara av en vecka till tills nästa avsnitt av Allsång på Skansen :) Har ni sett på det i år? Sanna Nielsen är magisk, hon skiner som en sol varje gång, hennes energinivå är inte av den här världen och jag blir så glad när jag ser hur mycket hon njuter av sitt jobb. Det är inspirerande. Och Stockholm är så vackert och jag saknar redan sommaren fast den inte alls är slut ännu.

Publicerad 01.08.2016 kl. 19:21

Torsdag

Jag var ledig igår och kom hem till landet för att spendera den härliga varma sommardagen. Jag skurade min köksmatta och jag älskar doften av tallsåpa och renskurad matta. Nu har den torkat i trädgården och jag kan inte vänta på att få ta den hem och få in den där doften i min lägenhet. Idag hade jag den första arbetsdagen av sju i sträck så den kommande tiden kommer mest gå till jobb. Jag har på allvar börjat laga mitt schema med höstens kurser och trots att jag inte ser fram emot de kurser jag måste gå så ser jag fram emot att vardagen kommer igång igen. Jag tycker om att pussla ihop kurser och scheman och jag håller verkligen tummarna för att jag ska få in såna kurser jag vill gå också och inte bara sådana jag måste gå.

Överlag känns det skönt att semestertiderna börjar ta slut. Det är kanske lite fel av mig att säga då jag inte haft semester en enda dag på flera år, men jag blir lite stressad av att följa med allt semestrande faktiskt. Överlag tycker jag människor känns mycket lugnare då de inte har semester utan bygger upp sin vardag kring rutiner. Eller så är det bara jag som är så.

Oberoende så är min nya grej varm gurka. Det började då jag la en hel fylld tortilla in i mikron och värmde hela köret, där fanns bland annat gurka i den. Och jag plockade sedan ut all gurka och åt den till sist (som jag gör med allt jag tycker mest om på tallriken, sparar det till sist) för det var så gott med varm gurka. Lite konstigt kanske, men väldigt harmlöst på något sätt.

Publicerad 28.07.2016 kl. 19:00

Äggskär och drömmar

Dagens låt, oj så jag älskar den här:

 

Förra veckan åkte jag ut till Äggskär i Borgå skärgård med mina fina föräldrar. Nu är det ju igen den tiden på året då mina hemknutar här i Gamla stan i Borgå fylls av turister och det gör staden så levande, så pulserande men samtidigt så full och då är det bara skönt att åka bort från allt en stund.

Äggskär är en ljuvlig samling av små holmar där man kan ta i land. På den jag tycker mest om kan man sitta på klippan och titta rakt ut mot Finska viken och framför en finns ingenting annat än hav och himmel. Jag älskar att ha tid att sitta och titta på det, att fota det, att försöka skapa bilder som på något sätt kan förklara känslan av frihet, av att rymma, av vinden, av solvärmen och känslan av att ha håret i ansiktet när det blåser så mycket att man inte längre har kontroll och man struntar i att ens försöka.

Men hur mycket jag än njuter av det, och hur mycket jag än njuter av annat i mitt liv, börjar jag känna mig lite uttråkad. Missförstå mig inte, mitt liv de senaste veckorna har varit allt annat än tråkigt med den ena nyheten efter den andra som fått mig att lyfta både det ena och det andra ögonbrynet, men det är inte jag själv som fått något att hända utan saker händer omkring mig medan jag själv känner att jag står still. Saker som jag egentligen nog njuter av gör mig samtidigt så less. Min utbildning gör mig uttråkad, mina framtidsdrömmar gör mig uttråkade, jag blir uttråkad av att vara nöjd. Eller det är väl inte ens det att jag är nöjd utan det att jag nöjer mig och i det ligger en enorm skillnad. Och det är väl något av det värsta man kan göra med sin tid, att nöja sig med mindre än man tror att man skulle kunna klara av. Nu menar jag inte att jag skulle ha potential att bli varken astronaut, utbildningsminister, VD för ett mediesexigt kapitalförvaltningsbolag eller annat jag ibland brukar snacka om att jag vill göra, men ändå känns det som att jag är skapad för att göra något annat än att bli uttråkad av mitt eget liv. Jag tror inte nödvändigtvis att felet ligger i min utbildning eller i andra saker som gör mig uttråkad, utan kanske mer i min syn på det och hur jag förhåller mig till allt detta. Jag har slutat utmana mig själv, går ofta där ribban är lägst och kräver inte längre så mycket av mig själv eller av andra runt mig. Jag tror att det är lite farligt faktiskt. Inte så där farligt att man behöver bli rädd eller orolig, men farligt åtminstone för kreativiteten, för målbildning, för framtidsplanering och för kämparandan om inte annat.

Eller så är det bara skönt, och befriande, att för en gångs skull släppa kraven på både mig själv och på alla omkring mig. Skönt att bara låta allt vara som det är och och istället njuta av håret i ansiktet på en klippa som blivit så varm i solen att det gör ont i fötterna när man går barfota på den. Jag är inte ännu överens med mig själv om vilket.

(Jag kan ju ändå vara ärlig och säga att när jag var yngre gillade jag inte alls dessa familjära båtutfärder till Äggskär. Uttråkad som bara den lärde jag mig alla formel 1 världsmästare utantill just på Äggskär som 12-åring, antagligen för att jag inte då ännu hade förmågan att bara sitta på en klippa och fundera. Jag kom helt enkelt inte på något bättre att göra. Jag kan listan på alla F1-världsmästare, i ordningsföljd, utantill ännu idag och väntar ivrigt på ett tillfälle då jag kommer ha nytta av den här kunskapen.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad 26.07.2016 kl. 19:53

Min helg

Alla som jobbar veckoslut och istället är lediga mitt i veckan känner säkert igen det här, men veckodagarna tappar ju helt sin betydelse. Till exempel den här veckan var jag ledig igår och idag (söndag och måndag) och jag var helt övertygad om att det var lördag igår och söndag idag. När jag läste dagens HBL på morgonen trodde jag att de hade skrivit fel då de påstod att det är måndag idag. Men tydligen stämmer det fast min kropp säger att det är söndag.

Igår var jag och två andra värdar för en babyfest som vi ordnade för min syster. För jag ska bli moster snart. Det känns ännu så overkligt, men såklart är det en enorm välsignelse och jag kan knappt vänta på all kärlek och allt bus jag kommer få dela med den nya lilla familjemedlemmen. Vi började med att överraska min syster hemma hos mig, skålade här men drog sedan ut på picnic till Maren i Borgå, ett underbart parkområde precis vid ån med utsikt mot naturen åt ena hållet och mot gamla stan åt det andra hållet. Det var ett härligt sommarväder, men under träden och med en liten bris var det inte alls för hett. Några fortsatte sedan på kvällen hem till mig på skumppa och sedan gick vi ännu ut och åt middag på pizzarestaurangen Gabriel i Gamla stan. Ååh vilken ljuvlig och lyckad dag, på alla sätt.

Nu var jag precis ute och klippte en liten gräsplätt som hör till min lägenhet men det är ju så otroligt varmt i solen. Så jag ska nog sätta mig och läsa en bok eller gå på en promenad snart. Det gäller ju att också ta vara på de här dagarna, och komma ihåg dem sedan när det är mörkt och vått ute.

Publicerad 25.07.2016 kl. 12:27

Kritiskt tänkande?

Jag tycker att det är jätte viktigt att man lär ut källkritik och annan sorts kritiskt tänkande i skolorna. Till exempel för att alla borde lära sig att skilja på kunskap från sådan där "musta tuntuu"-kunskap, att ifrågasätta och komma fram till bättre och vassare teorier. Men framför allt tror jag det är viktigt att lära sig tänka kritiskt om sitt eget tänkande. Det är nog så jag hela tiden blir smartare tror jag, att jag hela tiden ifrågasätter mig själv och tillåter mig själv att byta åsikt när jag märker att det finns bättre argument än mina. Samtidigt är det väl det som gör en människa knäpp, att man aldrig är tillfreds med sina tankar utan hela tiden ifrågasätter sig själv. Kanske det ibland skulle vara skönare att vara helt störtsäker på sin sak så kunde man köra fullt ut liksom. Och inte hela tiden tvivla, tveka och älta. Men det varierar väl också från sak till sak och situation till situation. Då det gäller vissa saker kanske det är bättre att vara kritisk till sig själv och ifrågasätta, medan det i andra situationer är bättre att stå på sig och köra sin egen grej fullt ut.

Men självförtroende måste ju vara något annat än att blint lita på allt man själv kommer att tänka på utan att ge rum för att reflektera och förändras. Det måste det vara. Väl.

 

Publicerad 19.07.2016 kl. 21:59

Regnvädret kom

På söndagen gick jag för första gången i mitt liv hem mitt i jobbdagen på grund av magsjuka eller annat problem med magen. De följande timmarna var en ploga med kramper och ni vet, total tömning av allt som fanns i min mage. En stund senare får jag så sorgliga nyheter och jag grät mig till söms igår och fortsatte då jag vaknade idag. Magen mådde betydligt bättre idag ändå och mina föräldrar tog med mig ut till skärgården för det idag är min enda lediga dag den här veckan. Det var skönt att komma ut lite och jag hade åkt oberoende av hur jag mådde. Jag behövde se havet och horisonten och himlen och evigheten för att få tröst och för att få se med egna ögon att det nog finns ett hav och en horisont och en himmel och en evighet. Det måste jag tro, annars står jag inte ut. Dagen var ljuvlig, jag hade bara lite ont i magen och på kvällen innan vi åkte hemåt med båten stod jag på en klippa och tittade in mot land där det ösregnade. Det såg så fint ut. Nästan som en tavla:

 

Nu gäller det att ta sig vidare. En dag i taget. Och när det känns som att en dag i taget är för mycket så blir det en timme i taget istället. Ett andas in och ett andas ut. 

Publicerad 18.07.2016 kl. 22:35

Om mig:

Hej jag heter Sofie. På min blogg skriver jag.

 

fius_87@hotmail.com